Bail out eller bail in – du och jag betalar alltid oavsett

Något är galet med bankväsendet. Å ena sidan gör man enorma (skenande) vinster samt delar ut jättelika bonusar, aktieutdelningar och fallskärmsavtal till höger och vänster i tider av högkonjunktur. Å andra sidan förväntar man sig att någon annan skall betala och rädda deras verksamhet i tuffare ekonomiska tider eller när man helt enkelt inte skött sin ekonomi.

Vid finanskrisen 2008 räddades ett flertal banker genom så kallad “bail out”, där staten (dvs. skattebetalarna) såg till att skjuta till tillräckligt med pengar för att inte bankerna skulle tvingas i konkurs. Sedan dess har systemet ändrats i Europa och numera är det “bail in” som gäller istället , dvs. att banken har rätt att använda sig att kundernas insatta medel för att rädda sig själva.

Med andra ord, vid en “bail out” är det medborgarna som betalar och vid en “bail in” är det bankkunderna som står för notan. I verkligheten är det alltid du och jag som betalar kalaset och vi har inget val, faller bankerna, krossas vår ekonomi än hårdare.

Samtidigt är det trots allt mycket märkligt, hur det är möjligt för banker att komma undan med att tjäna grova pengar på kundernas pengar utan att ge något utöver tillfällig “säkerhet” i gengäld, för att i nästa stund räkna med att samma kunder villigt och glatt skall rädda deras verksamheten när saker och ting går åt skogen.