Den sociala tryggheten urholkas successivt

I Sverige har vi länge kunnat känna oss stolta över att vi är ett land med ett trygghetssystem som omfattar alla medborgare. Systemet har minimerat utslagningen och de yngre generationerna har haft förmånen av att växa upp med en känsla att det alltid finns “någon” där om det verkligen kniper. För detta har majoritetsbefolkning varit villig att acceptera några av världens högsta skatter.

Men de senaste åren har något hänt. Visserligen finns de flesta skydden alltjämt kvar, men villkoren har försämrats kraftigt.Ett exempel är de många arbetslösa tvingas låna pengar för att få ekonomin att gå ihop. Den huvudsakliga anledning till detta tros vara att arbetslöshetsersättningen inte har justerats sedan 2002. Nu är visserligen a-kassan delvis en frivillig försäkring som även kan kompletteras med en inkomstförsäkring, men liknande utveckling kan ses för studiebidraget där endast mycket marginella höjningar gjorts.

Samma utveckling kan ses för många andra statliga bidrag, där nivåerna legat still samtidigt som kostnaderna och lönerna i samhället ökat rejält. Fortsätter denna utveckling på samma vis under de kommande tjugo åren lär inte mycket social trygghet finnas kvar.