Bostadsbrist, nollränta och ränteavdrag trumfar amorteringskrav

Senaste tiden har det talats en hel del om bostädernas snabba prisökning. I gårdagens DN publicerades en debattartikel med titeln “Tydligt amorteringskrav bör införas snarast möjligt“. I artikeln hävdar Stefan Ingves (Riksbankschef), Hans Lindblad (Riksgäldsdirektör) och Martin Noréus (vikarierande generaldirektör för Finansinspektionen) att ett amorteringskrav måste komma på plats och det snabbt.

I dagsläsget ökar hushållens skulder i betydligt högre takt än inkomsterna, det är lätt att förstå det ohållbara i denna utveckling. Genom att införa ett amorteringskrav som endast gäller för nya köpare, hoppas man i första hand bromsa och stoppa det rusande bopriserna.

Men är detta verkligen en rimlig vision? Man måste ställa sig frågan om någon verkligen tror att hårdare amorteringskrav är ett tillräckligt kraftfullt redskap för att få balans i svensk hushållsekonomi.

Att bopriserna stuckit iväg har flera förklaringar och dessa krafter trumfar enligt min mening ett kommande riktat amorteringskrav:

Bostadsbrist

I grunden råder en bostadsbrist. Det beror på att Sveriges medborgarantal ökar i rask takt samtidigt som urbaniseringen är stark. Att detta påverkar priserna, blir särskilt tydligt i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Och då byggande av den typ av bostäder som marknaden söker inte tycks löna sig, är det svårt att se hur denna utveckling

Nollränta

Genom att sänka räntorna hoppades Riksbanken stimulera handel och konsumtion. Detta har man lyckats med i varje fall om detta avser bostäder. Låga räntor innebär hanterbara räntekostnader för bostadsköpare samtidigt som det är en förlustaffär att spara pengar. Därav finns det just nu mängder av investeringskapital som väntar på att byta händer, det är rimligt att tro att dessa pengar bidrar till att driva upp priset på bostäder.

Ränteavdrag

Sverige har länge aktivt verkat för att stimulera lånande av pengar. Att ta lån har blivit det normala. Det skattefinansierade ränteavdraget har omfördelat viktiga samhällsresurser till finansiering av banker och till grupper i samhället med stora boblån.

Sammantaget bör man vara medveten om att amoteringskravet införs i en tid då flesta övriga finansiella insatserna handlar om att stimulera konsumtion. Personligen tror jag inte att man kommer kunna komma tillrätta med det skeva förhållandet mellan skuld och inkomst utan en mer drastisk omläggning av det ekonomiska systemet. Dessvärre kommer en sådan omläggning inte ske utan omfattande prisfall och många kraschade hushållsekonomier.